Likt fågel Fenix har brunnit, fallit ner som aska och återuppstått igen.

För tre veckor sedan tog jag truckkort.
För två veckor sedan fick jag mitt besked som mina känslor har åkt berg och dalbana över i flera månader.
Jag har fått min efterlängtade anställning som jag har strävat efter i så många år.
Vilken resa!

Jag sa upp mig från min tjänst som undersköterska.
Villade runt i träsket av hopplöshet. Fick min utbildning som svetsare och fixade den med bravur.
Blev arbetslös, skulle komma och jobba i lite drygt en vecka och nu fick jag jobbet.

Jag har blivit en annan människa. Jag har bevisat för mig själv vilka fantastiska resurser jag sitter inne med. Jag är starkare än vad jag någonsin har varit. Stark i psyket, stark i kroppen.
Jag njuter för fulla drag, och är tacksam för alla de människor som jag mött på vägen. Som har hjälpt mig på ett eller annat sätt.
Utan er hade jag aldrig orkat!
Tack för att ni lärt mig att tro på vem jag verkligen är.

Jag är inte den lilla flickan som är rädd för allt mer. Henne har jag omfamnat för länge sedan. Hon är trygg i mitt hjärta. Hon har lärt mig mycket, men nu är hennes jobb över.
Jag är lite blåslagen och trött, men det är det värt.
Nu ska jag landa i min nya roll.
Kombinera jobb och familj.
En ny utmaning.....

Kram