Igår fick Ettan somna in här hemma på gården. Hon lämnar ett stort tomrum efter sig.
Hon har inte varit en lätt häst. Envis, känslig travare med en stor vinnarskalle. Men oj vad jag har lärt mig mycket av henne.

Saknar dig! Vila i frid min lilla ängel

Det har varit en känslomässig berg och dalbana sedan förra inlägget.

Jag hade ute vetrinären som röntgade Ettans has. Tyvärr kommer hon få vandra vidare till de eviga gröna ängarna. Hasen går inte behandla på grund av sammanväxtning.

Hon är inte en häst som man kan låta gå och skrota i en hage. Så för hennes bästa får det bli så. Det är en lång väntan tills den dagen då det är dax. Det gör fruktansvärt ont i hjärtat stundtals men jag vet att hon kommer bli smärtfri och lycklig.