Nu var det en vecka sedan jag skrev sist. Jag kan säga att jag inte har hunnit eller orkat för den delen.

Min första vecka på IW är slut. Jag har börjat komma in i rutinerna nu med stämpelkort, verstan, och plugg.

Jag har fått ett gäng nya vänner. Alla är på olika nivåer i utbildningen men jag tror att det är bra. Det är ju bara att fråga om man inte vet eller fattar.

Jargongen som tillämpas är av ett slag som jag aldrig har träffat på förut. Det är ett slags tyst outalat språk, men om man är lyhörd så fattar man den bara liksom. Och på något märkligt sätt så gillar jag det.

Jag har fått en slaggblåsa, en brännblåsa från pinnen, en svetsloppeblåsa som rullade ner för benet, träningsvärk, lyckorus och insikt i en del saker. Inte illa va?

Jag har dess utom tjafsat med försäkringskassan och A-kassan....IGEN!

Dom här j*vla myndigheterna driver en bokstavligen till vansinne.

Det har gått bra för barnen också faktiskt. Den store är väl inte så lycklig över att behöva gå upp klockan 5 på morgonen men den lille strålar som solen och hoppar upp ur sängen. Underbara är dom min pojkar!!!!!

Ja och till sist, gubben min.....Säger inte så mycket mer än att han har haft en bra dag....måste vara det outtalade språket igen. Det måste komma från männens värld....spännande!

Igår, lördag tog jag ett rejält ryck och städade huset! Det blir väldigt mycket hår nu när två stora hundar och en liten ( också hårig) katt fäller samtidigt.

Nu är det rent och snyggt i allafall så idag kan jag göra vad jag känner för.

Jag skulle ha varit ute och ridit men är grymt solkänslig idag så det slutade med att jag fick gå in i stället. Får gå ut och rida i kväll i när solen inte är lika skarp.

Hade jag kunnat ha solglasögon så hade det nog gått.... Får ta och införskaffa mig sånna glasögon som man har utanpå sina vanliga glasögon. Dom e inte så tokiga faktiskt... men det får vänta för jag har INTE FÅTT NÅGRA PENGAR ÄN!!!!!!!

Andas in, andas ut, blir så arg men tyvärr hjälper inte det heller.....vad göra? Man får bara vänta och se..... tomten kommer kanske tidigt i år....

Nu ska jag plugga inför första provet som jag tänker skriva i veckan.

HA det gott så länge!

Puss och kräm   

Jag vill hänvisa till tidigare inlägg om 80-talet.

Mamma min hälsar att jag visst fick vara med och välja kläder. Hahaha

Älskar dig mamma lilla!   

Du kunde ju inte hjälpa att kläderna va som dom va.....

Nu när jag skriver detta har det gått lite drygt en vecka plus moms.

Tid och ork ska gå hand i hand men jag tänkte uppdatera lite om läget.

Min test vecka är slut. Jag fick svetsa MER gassvetsning på tisdagen (Aj min nacke). Onsdagen fick jag prova på MIG svetsning och torsdagen MMA svetsning med pinne.

MMA svetsning e underbart! Det blir så fint när man knackat bort slagget.

Iallafall så fick jag ju göra lite prov också..... Jag e såååå duktig!   

Så nu går jag här och väntar på att det ska bli den 4/4, då börjar jag min riktiga utbildning. Min Gubbe har fått nytt jobb och börjar där samma dag.

Denna veckan har jag ägnat åt halsfluss och att fixa med det sista som A-kasse klabb....F-kasse klibb och pengar som inte vill komma in *suck*!

Men nu e det klart (förhoppningsvis) och pengar väntas rulla in snart!

Det känns som om allt bara flyter just nu! Jag passar på och njuter av den känslan så länge det varar. Men efter 9år av motgångar och prövningar så är det faktiskt vår tur att få lite medvind. Vi har jobbat hårt ska ni veta så det är inte för inte.

Nu vet ni lite vad som har hänt och jag återkommer snart. Ha det gott så länge och va rädda om varandra.

Idag har jag haft min första dag på nivåkontrollen.

Först när jag kom fick jag skriva in mig och få kläder. Sen har jag suttit och svetsat med gassvetsen typ hela dagen. Jag har fått svetsa ihop bitar, bitar i 90 graders vinkel och sen svetsat ihop vinklarna till fyrkanter.

För den som inte är intresserad så låter det säkert skit tråkigt....men jag tycker att det är underbart!

Jag får sitta i min lilla bubbla och koncentrera mig på mitt jobb utan att behöva bry sig om någonting annat....

Sen när man kommer hem är det ju full rulle med familj och djur och allt annat.

Jag gillar verkligen kontrasterna som det skapar i mitt liv.

Nu är jag super trött och ska mysa med familjen sen blir det en tidig sänggång i kväll tror jag.

Kram   

Idag känns som en mellandag.

Man går och väntar på att det ska bli måndag eller att grannen ska trilla på vägen eller kanske vinna på lotto.....tja, jag vet inte riktigt vad jag går och vänta på.

Jeppe har varit iväg halva dagen för och titta på en bil. Men det blev ingen affär....man vill ju gärna ha bromsar på bilen.

Annars blir det som galningen i Sveriges värsta bilförare, du vet han som bara gasar och ser glad ut....hade nog inte varit poppis hos fabror blå.

Tror jag ska ta mig i kragen och gå ut och fixa i ordning i stallet....så får det bli!

Stallet here I come!

Det är ju så här att jag är född i början av 80-talet.

 Jaja, vissa älskade 80-talet jag vet det, men INTE jag!

Hallå, det e väl inte så konstigt! Har ni sett hur fan dom klädde sig??? Ännu värre för mig har ju varit att jag var rätt så liten då. Jag fick inte välja vad jag skulle ha på mig, det gjorde ju morsan.

Hu,(ryser) Rosa manschester byxor? Vita blusar med spets ala farmor? vita tunna strumpor med.....datadadaaaaa SPETSKANT!

Är det konstigt att folk måste gå i terapi? Trauma!

Men det finns EN sak, en stor sak som var bra med 80-talet:

HÅRDROCKEN!!!!!

Låt den leva uti hundrade år!

Den blir aldrig gammal bara mer och mer underbar.

Mötley Crue, Guns n Roses, Alice Cooper, Bon Jovi, Poison, u name it...

Jag lyssnar ofta på dessa underbara låtar, och det kommer jag nog alltid att göra. I mitt hjärta är jag en äkta hårdrockare!   

Puss

Jag har tidigare jobbat i ett kvinnodominerat yrke och lärt mig följande:

- om en eller ett par män finns och arbetar bland alla dessa kvinnor så fungerar arbetsplatsen ganska så bra.

- om dessa män försvinner så dröjer det inte länge för än "jag har jobbat här längst" tanter försöker ta över.

- efter ett par månader är kriget ett faktum.

- ingen vill bli inblandad i skiten men alla blir det ändå i slutänden.

- jag tror inte att det är bättre i mansdominerade yrken.

Blandat e nog mest balanserat.

Just på grund av att kvinnor och män är så himla olika.

Nu ska jag ju ge mig in i ett mansdominerat yrke och det ska bli hemskt spännande. Jag tror att det passar mig bättre.

Det kan tänkas att jag utsätts för situationer där jag tvingas att hävda mig....men FINE....jag antar utmaningen.  

ROCK ON!

Hej och hå!

Vem kunde tro det? Att jag skulle blogga? Inte Jag i allafall! Men nu sitter jag här, och ska skriva om mig och mitt galna, vanliga, lyckliga liv.

Jag heter Linda och är 28 år. Jag är gift med Jesper och vi har två barn. Den lille på 3år och den store på 6år.

Vi bor på en gård mitt ute i ingenmansland med 4 hästar, två katter, två hönshjärnor till hundar och två marsvin....

Djuren är ju förstås en stor del av mitt liv. Speciellt hästarna som faktiskt tar väldigt mycket tid. Jag har två shettisar som heter Ralle och Ikaros. Sen har jag två ridtravare som heter Ettan och Lillan. Jag gillar allround ridning men är med i en westernförening.

Jag lever efter filosofin att allt sker av en anledning. Jag tror på andar och att det finns högre makter. Detta är dock inget som jag prackar på någon. Man får tro vad man vill bara man är lycklig.

För utom det är jag nog ganska normal...  

Det som händer i livet just nu är att hela familjen har drabbats av en hemsk, envis förkylning med feber och tillhörande rethosta. Jag och den lille börjar tillfriskna men den store har precis fått det och ligger däckad på soffan. Gubben verkar ha klarat sig hyfsat....hittills.

Det lutar åt att det blir en sjukvecka nr 2. Men då får gubben stanna hemma för jag ska på nivåkontroll inför en utbildning som jag vill gå.

Hade det varit för några år sedan så hade jag varit väldigt nervös. Men inte nu. Jag har funnit ett självförtroende och en självkänsla som jag aldrig har trott att jag hade.

 Den 12 Novmber 2010 slutade nämligen jag och min man och röka. För första gången i mitt liv växte tanken på att man kan klara mycket mer än vad man tror bara man ger sig fan på det...det är en nyttig insikt, när man känner och upplever den. För det är det som insikter handlar om, att faktiskt uppleva dom.