Jag har gjort en grej som jag har velat ha i många år, jag har piecat mig i läppen.

Som den också kallas, en Monroe.

Jag tycker att det är jättefint, men tyvärr så bor vi ju i lilla landet lagom där allt ska vara som det alltid har varit.

Man märker mycket snabbt hur ytliga människor är. Det är ju inte så att jag förändras för att jag har en liten metallkula i läppen, men vissa människor slutar tydligen att titta en i ögonen. Man märker väldigt fort vilka som är ytliga vilket är positivt men jag tycker att det är sorgligt.

Jag hade hoppats att svenskarna hade kommit lite längre i sitt tänk än att bedriva häxjakt år 2012 men tydligen inte. 

Ändå är det så vanligt med piercingar att folk inte borde reagera längre. Men men, jag bor i en liten jävla håla och då håller man sig tydligen undan omvärlden. Konstigt att det finns bilar i den hålan.

Dom kan lika gärna gå tillbaka till häst och vagn!

Jag trivs på vår gård och vill inte flytta här ifrån, men vid sådana här tillfällen så längtar jag tillbaka till stan....

Jag hoppas att denna konstiga reaktion försvinner snart och att jag kan bli accepterad för den jag är, jag är ju fortfarande samma person som innan.

Kram