I torsdags fick Ralle somna in hemma på våra marker.
Vila i frid fina lilla vän.

Jag har hunnit landa nu, men varje gång slås fötterna undan när det är dax att ta farväl.
Jag hoppas att få slippa nu en lång tid framöver. Det tar hårt,och lång tid att repa sig.
Nu är min lunch slut. Dax att återgå till arbetet. Ha det!

Det börjar bli en ful ovana att skriva när det händer tråkiga saker.
Tyvärr så kommer Ralle vår svarta shettis få somna in inom snar framtid.
Vidare så kommer jag att sälja Ikaros vår andra shettis. Jag hoppas på att han ska komma till någon som redan har en shettis så att han kan ha en kompis att klia sig med precis som han och Ralle gör gör idag.

Usch, känner att min gnista är borta för tillfället. Det så väldigt ljust och positivt ut på hästfronten där ett tag sen kom livet imellan. Tyvärr är det ju så, bara till och bita ihop och gå vidare....
Nu väntar jag bara på den där hemska dagen....igen....
Tre djur kommer jag ha fått avliva på ett halvår. Känns skit!!!!

Men det har alltid varit för deras bästa. Inget som har gått att fixa med mediciner eller operationer. Då finns det bara en utväg och det är mitt ansvar som djurägare.

Jag hoppas kunna komma med positiva besked nästa gång jag skriver här i bloggen.
Tills dess: Ta hand om er där ute!

Som vanligt är det fullrulle och tänker liksom inte på att har en blogg också.

På måndag börjar jobbet igen men jag tänker suga ut det sista som är kvar av semestern.

Vad har hänt sedan förra inlägget?

Efter mycket strul på grund av fullblodshovar så har jag nu plockat av Affe skorna helt. Han har blivit mycket bättre och rids nu med Cavallo boots. Vilke underbar uppfinning!!!!!
Han är en riktig stjärna! Jag har lastat honom och kört iväg för uteritt och han är sååå cool. Inget pipande och stressande alls.

Manjana har fått ett Billy Allen bett och går så fint på det.Vi har gått tillbaka till westernridningen efter att ha varit ifrån det helt bra länge nu. Det är en helt annan häst än vad hon var när hon kom till mig för tre år sedan.
Idag tog jag tag i min treåriga rädsla att lasta henne. (För er som inte vet så höll det på och sluta i katastrof när jag lastade henne för tre år sedan.)
Nu var vi redo både hon och jag. Hon gick in i transporten hur fint som helst. Stog kvar och väntade på signal att backa ut igen. Lycka för mig, jag är äntligen ett steg närmare att kunna starta henne i tävling.

Lillan min lilla tant, knatar på som vanligt. Pigg som en nötkärna fick prova på barrelrace här i veckan. Hel otroligt vad hästen lär sig snabbt. Jag visade banan en gång sen hadde hon full koll på tunnorna och givetvis galoppen tillbaka haha!! Räsertanten hon kan hon!

Nog om hästarna....
Vecka 29 var hela familjen på Öland. Jag tog mig över två rädslor den veckan och är sjukt stolt över mig själv.
Den ena rädslan är att ha bikini bland folk (har inte visat mig på stranden eller badhus på 10 år). Vi var på äventyrsbadet på djurparken. Först hade jag en fruktansvärd ångest men sen....åh vilken lättnad!
Efter det så har jag faktiskt varit på stranden också.

Den andra rädslan är att jag är höjdrädd men jag gick med upp i Långe Jan minsann.

Så sammanfattningsvis så har min semester i år gått ut på att komma över hjärnspöken och utvecklas som människa. Härligt!
Bjuder på några bilder från semester.

Igår fick Ettan somna in här hemma på gården. Hon lämnar ett stort tomrum efter sig.
Hon har inte varit en lätt häst. Envis, känslig travare med en stor vinnarskalle. Men oj vad jag har lärt mig mycket av henne.

Saknar dig! Vila i frid min lilla ängel

Det har varit en känslomässig berg och dalbana sedan förra inlägget.

Jag hade ute vetrinären som röntgade Ettans has. Tyvärr kommer hon få vandra vidare till de eviga gröna ängarna. Hasen går inte behandla på grund av sammanväxtning.

Hon är inte en häst som man kan låta gå och skrota i en hage. Så för hennes bästa får det bli så. Det är en lång väntan tills den dagen då det är dax. Det gör fruktansvärt ont i hjärtat stundtals men jag vet att hon kommer bli smärtfri och lycklig.

Februari och jag har inte gjort ett ända inlägg....fy på mig!

Vad har hänt då?
Jo, tyvärr har jag lite tråkiga nyheter...
Ettan har fått spatt i vänster bak så framtiden för henne är ovis. Hon har gått på Butta nu i 10 dagar och har svarat ganska bra på den. Men jag vet ju inte hur det blir nu när kuren är slut.

Annars mår hästarna fint! Lillan och Manjana är pigga och friska och är igång ganska bra. Manjana börjar nu söka sig neråt ordentligt och det har blivit en riktig fröjd och rida henne. Lillan är pigg som sören för sina 22 år.
Vi har snö här nere i söder så nu är fokus på och träna hästrumpor för fulla muggar.
Tjejerna måste ju ha lite figur nu till våren när täckena åker av ; P.
Hm jag borde göra det samma....

Nu ska jag slöa i mitt favorithörn i soffan innan det är dags för sängen. Zzzz

kram på er!

Igår hovarna här och fixade fötterna på hästarna. Skönt och få det gjort!

Denna lördag bedrivs det sjukstuga här hemma. Båda barnen är sjuka och jag åker nog på en förkylning men den vill liksom inte bryta ut riktigt. Så nu går man här och mår halvpissigt istället med en hjärna som en bomulltuss.

Solen skiner så jag tänkte longera flickorna iallafall. Att rida med ett virus i kroppen är ett big NO NO.

Stressen som jag skrev om i förra inlägget har lagt sig. Jag får panik ibland när allt bara tjockar ihop sig så där.
Hästarna har iallafall fått flytta över i vinterdagen och sommarhästarna har åkt hem. Lugnet lägger sig så sakteligen och jag kan andas ut.

Min stora D fyller 10 år i morgon.
Tyvärr så fick vi flytta kalaset till nästa helg men han ska få sina paketer, sin favoritmiddag och tårta ändå. Tårta är ju aldrig fel liksom ; P

Hoppas ni håller er friska där ute!

Kram

Nu kommer jag ta upp ett inte så värst roligt ämne. Tid!
Tid till hästar, familj, heltidsarbete, vänner, vad är vänner????

Jag känner mig totalt sönderstressad!
Jag har konstant dåligt samvete för allt!!!
Jag har haft en rejäl svacka med ridningen i sommar. Nu är den här igen. För jag vet inte hur jag ska börja. Med vilken häst ska jag börja?
Du tänker säkert att det är väl bara och ta en häst och börja. Ja jo men jag funkar inte så. Har jag ingen plan så blir det bara att jag skiter i det för allt är totalt kaos i skallen.

Är jag i stallet för mycket så får jag dåligt samvete för familjen och att min man får dra ett stort lass....SUCK!

Var är den gyllene mellanvägen?
Måste hitta den NU innan jag klappar ihop totalt.
Jag har slutat med och åka iväg på träningar. För att minska pressen...
Jag får försöka ta en dag i taget. Försöka hitta balans. Svårt!